4 days
I natt sover jag min sista natt i min egen säng. Och idag säger jag hej då till en av mina bästa vänner.
Damn, jag förstår inte varför jag måste bete mig som om jag lämnar allt för alltid. Det är ju bara för ett år. Känns inte så jobbigt att lämna allt här hemma, det jobbiga är bara att lämna alla personer som finns här hemma. Men det är inte för alltid, jag kommer ju faktiskt tillbaka. Och jag ska inte se allt som ett avslut, utan mer som en början på ett nytt kapitel.
Men det ska bli kul! Jag är visserligen nervös, och orolig för hur allting kommer bli men jag är också väldigt förväntansfull. Jag känner på mig att jag kommer älska Phoenix, och jag ser fram emot att få träffa alla personer som jag pratat med på riktigt. :)
Packning
Jag vet att min bloggning på sistonde suger men grejen är att jag har 5 dagar kvar i Sverige. 4 om några timmar, och det känns lite som om bloggningen inte är min största prioritering. Har hur mycket saker som helst att fixa, och så lite tid att hinna träffa alla och njuta av mina sista dagar i Sverige. Kan säga iaf att när jag kmr till USA blir det uppdatering big time.
Eftersom att jag ska åka så kommer även min familj att ta emot en utbytesstudent. Hon heter Raychel och kmr från Kansas och kom idag! Hah, det var så kul för vi var 6 stycken, och hade ett gigantiskt skynke där det stod FROM AMERICA TO SWEDEN, WELCOME RAYCHEL. ALLA stod och stirrade haha. Men det var kul! Hon är jättetrevlig och jag blir bara ännu mer peppad på att åka till USA och prata engelska! Och för eran information har jag fått smaka Swedish fish.
10 dayyys
Tiden går fort när man har roligt antar jag.
Har börjat lite smått med packningen. Det är inte det lättaste att packa ner hela sitt liv i en resväska på 23 kilo varav ungefär halva resväskan tas upp av presenter till värdfamiljer, kontaktperson mm. Och ändå behöver jag inte släpa med mig några varmare kläder eller skor. Kan tänka mig hur svårt det måste vara om man ska till ett kallare ställe där det finns snö och man faktiskt behöver använda jacka på hösten.
Kanske inte borde klaga egentligen. Ju mindre kläder som rymms att ta med, desto mer får jag shoppa där :)
So little time..
Det börjar bli jobbigt.
En glad nyhet som gör att det hela känns lite bättre är att min bästa vän My som ska till Colorado har fått reda på att hennes värdfamilj har släkt i Phoenix, och att dem kommer att åka dit med henne. HUR UNDERBART?? Vi hade ju redan planerat att vi måste ses, nu när vi "bara" kommer vara 80 mil fågelvägen ifrån varandra men att hon kommer åka med sin familj till Phoenix måste ju vara ödet. Det kan inte vara slumpen.
Softball
Däremot, så kommer jag förmodligen få testa på softball i en recreational league (vad nu det är) med massa andra tjejer i min ålder utanför skolan. Och även vara med i någon turnering nu i höst.
Nu är det inte så att jag MÅSTE spela softball när jag är i USA men eftersom jag vill få vänner och sysselsätta mig med någonting tänkte jag att det kanske kunde vara en bra grej att prova på.
Vet inte så mycket mer än, men jag tror nog att det kommer bli bra! Min största oro är bara hur fan jag ska orka springa runt i 40 graders värme, och hur jag ens ska kunna träffa bollen men jag hoppas att det kommer lösa sig. Annars har jag kollat lite på skolans klubbar. Det vore kul att gå med i någon, också där bara för att ha någonting att göra efter skolan och för att kunna lära känna lite folk men jag vet inte riktigt vilken klubb det skulle vara.
Oh well, vi får väl se hur allt blir när jag kommer dit. 2 veckor kvar!
Visum
Ursäkta för dålig uppdatering men jag har varit i Stockholm och fixat mitt visum!
Jag hade tid i tisdags kl.8, så jag var där runt 20 över 7. När jag kom tid var det ungefär 12 personer i kön framför mig. Det var tur att jag var där så tidigt för senare kom det VÄLDIGT mkt folk. Och när jag var klar var det säkert minst 50 personer som stod och köade.
Först så fick jag stå och köa ett bra tag, tills jag fick gå igenom en säkerthetskontroll liknande en sån dom har på flygplatser. Efter det fick jag lämna in mina papper i en lucka och gå och sätta mig i ett rum fullt med andra som också väntade på att bli uppropade.
Själva intervjun gick på typ en minut och såg ut ungefär så här:
A: Soo, do you know where you're gonna live? Bring it!
J: Yeah, I'm gonna live in a city called Gilbert which is just outside of Phoenix, Arizona
A: Oohh, Phoenix! So you're just getting ready for the heat then?
J: Haha yes
A: So are you gonna join the debate team or what?
J: Ehm, i don't know really. I was planning on trying softball but that's a sport so..
A: Softball? That's a really competitive sport!
J: Yeah, well I can't play for the school team so I think I'm gonna play in some recreational league outside of school.
A: A recre league.. yeah well those can be competitive too.. and a lot of people get hurt! Have you been to the US before?
J: Yes, i went to New York for a week last fall.
A: Cool, so we're gonna see now if you were in any gang or got fingerprinted while in New york.
*Tar fingeravtryck*
A: Good, so your visa is approved and we we will send it to you in a few days!
Intervjun tog knappt 2 minuter och allt köande ca 1,5 timme. Allt för ett visum. Men det är det värt! ;)
Andra Värdfamilj!
Jag blev så glad när jag öppnade inkorgen i går och såg att jag fått ett långt mail från min andra värdfamilj. De verkar hur snälla som helst och jag ser verkligen fram emot att få träffa dem!
Familjen består utav mamma, pappa och två döttrar som är 13 och 3 år.
Pappan har varit utbytesstudent i Sverige för många år sedan och mamman kommer från England. Deras intressen är bla "traveling, eating out and going to the movies". Sen har dem 2 hundar, som båda är en korsning utav australian shepherd och queensland heeler. Det sa mig inte sa mig så mycket men jag googlade raserna och dem såg väl söta ut. Jag är inte riktigt en djurmänniska men det kommer ändå bli kul att få hundar :)
Jag vet inte riktigt när jag kommer flytta in till den här familjen än.. men jag antar att jag kommer bo hos min första familj i alla fall några månader. Jag skulle tro att jag kanske byter runt jul.. men vi får se! Sen kommer jag troligtvis få ytterligare en familj (en tredje) som jag kommer flytta in hos efter den andra men vem den familjen kommer bli är inte klart än.
En bild på huset. Tyvärr funkade inte google maps streetview så man ser inte så jättebra. Tycker i alla fall ändå att det ser väldigt fint ut!
Flygtider
Kvällen innan är det samling och övernattning på Arlanda för alla som åker med den tidiga avresan (finns flera datum) till USA, Kanada, och Sydamerika.
Jag ÖNSKAR att det är någon mer som ska till Phoenix från Chicago så att jag slipper flyga den sträckan helt ensam. Det spelar ingen roll hur många gånger jag än har flygit, jag är ändå orolig att jag ska tappa bort mig eller att nått ska gå fel. Sen gör det ju inte det lättare heller att Chicago O'hare är en av världens största flygplatser. Men.. det får gå som det går, det känns som om flygningen är det minsta jag har att oroa mig över.
Chandler/Gilbert/Phoenix/Mesa/Tempe/Scottsdale
Här kommer lite bilder från Phoenix och alla områden runt om som jag hittade här om dagen. Tydligen kommer jag bo i Gilbert men precis på gränsen till Chandler (dvs gränsen mellan Chandler och Gilbert går typ några hundra meter från mitt hus) och även gå i skola i Chandler. Från mitt hus till skolan kommer det bara vara ungefär en kilometer. Från Chandler till Phoenix är det ca 2-4 mil.
Åh jag är så glad över min placering, visst ser det fint ut? Sen kan man ju inte säga hur allt kommer bli innan, men som det är nu känns allt jättebra och jag längtar tills jag åker!
Countdown - 1 månad
USA. Oavsett var jag befinner mig, vad jag än gör så finns USA alltid någonstans i mina tankar. Det vore väldigt intressant att få reda på hur många procent av allt jag tänker på som faktiskt kretsar kring USA. Nästan allt skulle jag tro.. haha.
You know you're an exhange student...
… if the acceptance phone call, country call, first host family email, and arrival of your guarantee forms all seemed like logical reasons to scream, dance, jump around, hug yourself, hug other people, laugh and/or cry
Sååå sant. Hehe. Jag har dock inte haft så mycket kontakt med min värdfamilj än vilket är lite tråkigt. Det lilla vi har "pratat" verkar väldigt bra dock. Deras intressen är bla "going to the beach in california (!) , eating out, climbing the surrounding mountains, go to the movies and do things as a family rather than sitting at home." Vilket låter toppen! Min counselor är också hur snäll som helst. Vi har pratat ganska mycket och hon ska försöka fixa så att jag blir senior och kan läsa spanska, photography och speech i skolan :)
Life like a rollercoaster
Men nu har allt blivit klart och det är just där jag ska bo. Det är i det huset och jag ska gå på just den skolan. Och på något sätt har verkligheten kommit ifatt. Det är nu jag börjar inse hur läskigt och stort det verkligen är det jag ska ge mig in på. Dessutom fick jag reda på att skolan börjar den 26:e Juli. Och jag åker den 3:e Augusti. Vilket betyder att jag kommer börja cirka 1,5 - 2 veckor senare än alla andra. Och pga det blir det ännu mer saker jag har att oroa mig över.
Häromdagen när jag inte hade någonting att göra började jag dessuom jobba lite på min sverigepresentation som jag kommer behöva hålla i USA. Det var först då det också slog mig hur mycket jag kommer sakna de allra minsta sakerna. Till exempel höll jag på att göra en powerpointsida om svensk mat. Och helt plötsligt insåg jag hur mycket jag kommer sakna hårdbröd! Hårdbröd liksom. Jag äter knappt hårdbröd. Men det finns så mycket små saker som man tar för givet och inte ens inser att man kommer sakna, förrän man faktiskt saknar dem.
Hur som helst, långt inlägg. Men ja, jag börjar bli rädd. Även om jag är så peppad att jag bara kan åka när som helst kommer det även tankar som skrämmer mig. För även om det kommer bli roligt kommer det också att bli otroligt svårt. Jag tror dock att rädsla är någonting naturligt att drabbas av när man ger sig in på något sånt här. Det vore nästan konstigt om man inte drabbades av dem.
Kamera & dator
