2 månader

Har kollat runt lite på olika bloggar från andra som är i USA. Tycker det är så sorgligt att läsa om folk som verkligen ser fram emot sina år, planerar allting i minsta detalj och verkligen önskar att deras år ska bli så fantsatiskt som de alltid planerat. Och så hamnar dem i en jättedålig familj och trivs inte alls.
Jag är så lyckligt lottad. Jag älskar att vara där jag är. Jag bor i ett superfint hus i Arizona och jag trivs jättebra hos min värdfamilj. Jag har en bra counselor som jag kan prata med om nått går fel och skulle något hända med familjen jag bor hos nu har jag en jättebra andra värdfamilj också. 
Vi pratade lite om hur viktigt det är att man visar uppskattning häromdan på franskan. Min franskalärare fick ett samtal om att hennes morfar dött mitt under lektion. Tyckte så synd om henne.
Poängen är att jag är så tacksam över att vara här. Har redan varit här i 2 MÅNDER vilket är sjukt. Men under de här 2 månaderna har jag insett hur bra jag har det hemma och hur mycket jag uppskattar den svenska skolan, min familj och att bo i Sverige. Samtidigt har jag lärt mig att uppskatta min vistelse här också. För jag trivs verkligen här med. Och jag har lärt mig så mycket och fått uppleva så mycket jag inte skulle fått göra om jag inte åkt. Visst finns det dagar då jag bara vill åka hem men mestadels så trivs jag bra här och jag är så glad att jag bestämde mig för att åka.


En bild på min underbara franskaklass :)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0