Q's and A's

Hejsan! jag är en tjej på snart 15 år som redan har anmält mitt intresse till EF highschool year, år 2013 och jag är jättenervös för att inte komma in och dessutom så vill jag veta lite grejer.
Hur är den skolan du gick på? Är det samma ämnen som här i sverige?
Skolan jag gick på var väldigt annorlunda från min skola i Sverige. Den hade cirka 2500 elever och 9 olika byggnader. Den var väldigt strikt (enligt min åsikt, men enligt amerikanarna var den inte alls strikt) och hade säkerhetsvakter som åkte omkring på golfbilar med walkie talkies. Ämnena var ungefär som de i sverige, men det fanns fler individuella val. Man läser inte program som i Sverige, utan har ett visst antal klasser man måste läsa (social studies, math, english, foreign language) osv. och sen individuella val som ska motsvara ett visst antal poäng innan man gått ut. Som utbytesstudent behöver man inte oroa sig så mycket om det där dock.Jag fick läsa vad jag ville, förutom Economics/ US Government och English som var ett måste. I början var jag även tvungen att läsa matte men det lyckades jag prata mig ur. Matte är inte min starkaste sida! haha.

Kan ens riktiga familj här i sverige komma och hälsa på när dem vill? Vad gjorde du på fritiden? 
Ja, min familj kom och hälsade på i slutet av året. När de kan komma beror helt på organisationen, men jag är nästan säker på att de flesta uppmuntrar att familjen kommer under andra halvåret, för att inte göra det för jobbigt med hemlängtan.
På fritiden umgicks jag med kompisar och familj, shoppade, reste, gick på basketmatcher (min värdfamilj hade säsongsbiljetter till NBA), gick på bio mm. Det som jag tyckte var jobbigast ibland var att många amerikanare tog skolan på väldigt stort allvar och hade ofta en massa plugg efter skolanoch inte tid att umgås uner veckodagarna. Eftersom att mina betyg ändå inte räknades pluggade jag inte så mycket så ibland kände jag mig ofta ensam under vardagarna. Jag hatade också hur jag inte kunde underhålla mig själv och ta mig någonstans eftersom man MÅSTE ha bil för att kunna ta sig någonstans där jag bodde.

Jg vill uppleva detta, det skulle vart väldigt stort för mig, men det är bara det att, jag vill inte lämna alla kompisar här, och dessutom min nuvarande pojkvän, för jag kommer sakna min familj och vänner och alla andra här sjukt mycket, det gör jag redan och det är inte ens säkert att jag kommer in!? hur klarade du det? var du också så här nervös? hade du också tankar om att du inte ville när du väl hade anmält det och vissa stunder att du ville dit på direkten och sen inte?
Det låter hårt att säga det, men låt inte din familj och dina vänner stå i vägen för din dröm. Det är verkligen a once in a lifetime opportunity och någonting du aldrig kommer att ha chansen att uppleva igen. Din familj och dina vänner kommer fortfarande finnas där när du kommer hem (tro mig, det är nästan som om du aldrig varit iväg över huvudtaget) och ett år går verkligen fort. Du kommer sakna dom sååå mycket i vissa stunder, men det gör bara att du uppskattar dem mer när du kommer hem.
Det fanns stunder jag tänkte att vad fan håller jag på med?? Jag kan ju inte bara åka iväg ensam!! och var sjukt nerväs men det var alltid blandad med excitement. Man åker ändå iväg helt ensam till ett helt främmande ställe. Det är sjukt jobbigt ibörjan, men efter ett tag har man byggt upp sig ett liv där med. Och har bara inte ett hem utan två. Det kommer gå toppen ska du se! Bara du är tillräckligt målinriktad och vill det tillräckligt mycket är det inga problem med att bli antagen :)

På tal om frågor.. Jag funderar på att åka som utbytesstudent till USA och välja arizona som delstatsval. Hur som haver, det jag undrar är om det är mycket redovisningar och är det mest enskilt eller i grupp? jag tänkte eftersom du var där och det är så olika från delstat till delstat! :)
Bra fråga... det var lite blandat faktiskt. Ärligt talat hade vi inte så mycket redovisningar men det beror också helt och hållet på läraren. I bland kunde vi ha redovisningar i grupp, och ibland enskilt. I början av mitt år var det rätt jobbigt. Jag var inte säker på min engelska eller vad jag höll på med, och kände knappt läraren eller mina andra klasskompisar. Nu i slutet av året har det gått hur bra som helst, för man blir verkligen van och mer säker efter ett tag. Dock tror jag nog att vi hade mest skriftliga uppgifter och prov/quizzes faktiskt!

Lite random bilder från skolan









Fråga :)

Oj... har inte varit inne här på hur länge som helst. Såg nu att jag fått en fråga jag tänkte jag skulle svara på, och om det är någon som har fler frågor, fråga på och så svarar jag!

jag funderar på att bli utbytesstudent. kanske inte i år, eller nästa år. men samtidigt tänker jag, tänk så blir det aldrig av? (jag är 15 år nu, ska börja 9an)
mitt intresse för USA har alltid varit stort och om det är någonstans jag vill åka och bo som utbytesstudent är det där!
jag undrar hur det är med engelskan?
jag har VG i engelska, men att prata med en engelsk person som kan språket flytande kan vara väldigt svårt. jag vet inte ord och sånt ibland. hur var det för dig? hur utvecklades din engelska? hur lång tid tog det osv.
och en sista fråga. min familj (här i Sverige) är så underbar. vet inte hur jag skulle kunna vara borta ett helt år från dom. vi är så tajta. men samtidigt vill jag uppnå min dröm.. hur lyckades du?

Engelskan är ingenting att oroa sig över. Även om du känner att engelskan inte är på topp, du åker ju dit för att lära dig! I mitt distrikt hade vi en kille från brasilien. När han kom kunde han ingen engelska alls. Det var liksom hopplöst att prata med honom. Han kunde inte ens färgerna. Jag vet att skolan hade jätteproblem eftersom han inte förstod nått alls, men han utvecklades och i slutet kunde man faktiskt ha konversationer med honom. Han klarade sig! Engelskan är det minsta problemet du kommer ha. Ingen kommer förvänta sig att du ska vara proffs!
Min engelska är nu flytande skulle jag vilja säga. Jag har aldrig haft några problem med engelskan, men jämför jag med hur den var i början ser jag stor skillnad.
Det kommer vara jobbigt att lämna din familj. Gud, jag kommer ihåg vissa dagar då jag hade sån fruktansvärd hemlängtan att jag bara kände för att gråta hela tiden typ. Men ett år går så sjuuuuuuukt fort. Tro mig. Rätt vad det är kommer du inse att du redan varit borta en vecka, en månad, ett halvår, och sen är det dags att åka hem. Din familj kommer alltid att finnas kvar, och du kommer ju kunna skypa, maila, prata med dom hela året ändå om du vill! Det kommer gå superbra, tro mig. Och sen när du kommer hem efter ditt år, kommer du kanske inte bara ha kvar din underbara svenska familj, utan även förhoppningsvis ha en i USA också :)
                        

It's not a goodbye, it's a see you later. It's not the end, it's the start of something new.

Jag antar att jag borde uppdatera en sista gång innan jag åker hem till Sverige igen. Just nu har jag 3 fulla dagar innan det är dags. Jag kan inte förstå att mitt utbytesår är nästintill över.Det känns som om det var igår jag gick och väntade på placering och fyllde i alla papper, ivrigt kollandes min mail varenda minut med förhoppning om minsta lilla tecken om placering. Det är svårt att beskriva hur allting känns just nu.

Jag vill hem. Jag tänker inte säga att jag inte har minsta hemlängtan och skulle vilja stanna längre. Skolan är över och 10 månader är en lång tid att vara hemmifrån.
Jag vill inte åka hem. Jag kommer inte heller säga att jag längtar att få lämna alla underbara människor och det som varit mitt liv i ett år. Det är mycket känslor inblandade och jag önskar bara att jag kunde få det bästa av båda världarna, men tyvärr går det inte och oavsett jag vill eller inte så kommer jag befinna mig i Sverige igen om 5 dagar.

Att åka som utbytesstudent har varit det bästa jag gjort i hela mitt liv. Det har varit en underbar upplevelse och det går inte ens att beskriva hur roligt jag haft och allt jag varit med om på bara ett år. Hur mycket underbara människor jag träffat och hur mycket jag förändrats. Jag kan inte säga annat än att jag önskar att alla som har möjligheten tar den och åker.
Men det har inte bara varit underbart och fantastiskt alla gånger. Även om det här året varit det bästa i mitt liv har jag också fått uppleva stunder som kan räknas som några av de värsta i mitt liv. Jag har drabbats av hemlängtan starkare än jag någonsin kännt innan (tänker inte ljuga och kan erkänna att jag tom under en period tyckte nationalsången var bra), jag har fått hantera svåra argumentationer och disskusioner och tvingats fatta svårare beslut än jag någonsin behövt fatta tidigare. Jag har inte pratat om allting i bloggen, men jag vill bara berätta för blivande utbytesstudenter om hur det kommer vara. Det kommer inte alltid vara lätt. Men det jag kan garantera är att det är så värt det. Det är det bästa jag gjort i hela mitt liv och jag vet ingen som åkt som ångrat sig och önskat att den inte åkte. ÅK ÅK ÅK!

    
Tack alla som följt min blogg under året! Det kan hända att jag slänger in någon uppdatering när jag kommer hem igen, men nu mina sista dagar kommer jag inte uppdatera något mer utan bara njuta av min sista tid i USA med mina amerikanska vänner och familj (:

Graduation...

var riktigt coolt. Jag är så glad att jag varit senior det här året och fått möjligheten att uppleva graduation. Det var precis som på film, förutom möjligen att det inte var på fotbollsplanen utan på ASU (Arizona state university). Det började med middag på Olive Garden med mina 2 värdfamiljer, min "värdfarfar" och hans fru, min kompis Karli och min riktiga familj såklart. Graduation började halv åtta och det var bla lite tal, köruppträdanden och precis som i film kallades man upp på scen för att hämta sitt diplom och ta rektorn i hand.
Jag och de andra utbytesstudenterna fick inte ett riktigt diplom där de stod att vi hade graduated, utan bara ett liknande certifikat på att vi gått ett år på high school. Jag kan inte fatta att det redan är över... känns som om det var nyss allt började. Jag ser dock fram emot att komma hem nu, även om jag också är väldigt ledsen at lämna allt. det är blandade känslor. En sak jag insett är dock att det inte finns mycket värre saker än hejdå. Har sagt hejdå till de flesta av mina bästa vänner här i USA redan och jag ser inte fram emot att säga det till resten...
I dag har vi iaf varit i Grand Canyon och i morgon åker vi vidare till Las Vegas och LA. Sen nästa vecka när vi kommer hem har jag 2 dagar med min familj och sen 4 dagar ensam i Gilbert innan jag åker hem.

Today is the day!

Har varit seg med uppdateringar eftersom min familj kom hit på söndagen. Var så roligt att se dem igen och vi har varit upptagna hela tiden så har inte riktigt haft tid att skriva. Idag är det graduation!! Är jättepeppad och det ska bli superkul. Först ska jag med alla mina tre familjer (!) och Karli på Olive Garden för middag och sedan ska vi vidare till ASU (Arizona state university) som har en jättestor inomhusarena där graduation ska vara.
På lördag åker vi på "semester". Först ska vi till Grand Canyon och Sedona, och sedan vidare till Las Vegas och Laguna Beach! Uppdaterar kanske innan dess om jag får tid :)


Bilder, N.O.


På flygplatsen


Stora delar av Louisiana var fortfarande översvämmat efter orkanen Katrina


Med några av mina favoritutbytesstudenter


French quarter.


Nyare delen av NO. Hanna från Österrike.


At the convention. Anna, Karli, Hanna, Patrice






Vi hade hela hotellet för oss själva så på kvällarna hade vi alltid unerhållning eller aktiviteter.


Naturreservat typ, där det fanns alligators, ormar, ödlor mm.



Hus där cajuns (folk från haiti) bodde


Kräftor som ska vara cajun mat, men som alla skandinavier självklart ätit hundratals gånger tidigare




De flesta av de skandinaviska utbytesstudenterna


Sverigeutbytisar


Kinesisk middag hos rotarianen i Albuquerque






Vänskapsband som alla från vårat distrikt köpte på flygplatsen i New Mexico.


Var tvungen att säga hejdå till Patricio, Fernanda och Nathalie från Sydamerika som jag inte kommer träffa mer innan de åker hem. Kändes jättejobbigt, även om det inte är ett hej då, det är tills vi ses igen ... 

New Orleans

Det är läskigt hur fort tiden går. Det är både underbart och hemskt på samma gång. Jag inser nu för första gången hur lite tid jag har kvar, och hur mkt av allt jag vill göra som jag inte längre har tid med. Det bra med att tiden går fort är att jag om 2 dagar får se min älskade familj igen eftersom de kommer hit! Kan knappt vänta tills jag får se dem och visa dem allt som varit mitt liv de senaste 10 månaderna! Jag ser fram emot att komma hem, men det känns jobbigt för det betyder att det är över. Ingenting kommer någonsin bli som förut och jag kommer behöva leva utan några av de människorna som kommit att betyda så mkt för mig.

Just nu är jag i Sedona. Åkte hit med min andra familj i morse och åker hem igen i morgon. Min värdpappas bror har gift sig så vi har varit här för att se deras bröllop och det var så fint. Sedona är kännt för att vara en liten stad omgivet bland stora röda berg och de gifte sig på ett berg med utsikt över hela dalen. Mitt första bröllop, och amerikanskt dessutom!

Men ska berätta mer om New Orleans. Anledningen till att vi åkte dit var för att det var en internationell Rotary festival/mässa/konferens med besökare från hela världen. De har en varje år, men i år var första gången de hade den i N.O. New Orleans ligger i Louisiana, som är en del av South central rotary youth exchange district som även Arizona är en del av. För första gången någonsin så bestämdes det att alla utbytesstudenter i SCRYE skulle bli sponsrade av Rotary att åka på det här.
Så vi var ca  200 utbytesstudenter som fick åka dit och våran huvuduppgift var att sjunga 3 rotary sånger på öppningsceremonin för 20,000 personer. Vi fick också agera guider och translators till alla gäster som kom dit från hela världen, och hjälpa till med comunity service projects.
En dag åkte vi dessutom ut till ett naturreservat där det fanns alligatorer mm, samt till the french quarter som var som en blandning mellan Amsterdam och ett sjabbigt LA, inte så mysigt men ändå coolt att se!
Det var en väldigt bra resa men det var slitsamt för vi hade aktiviteter hela dagarna i en vecka och vi åkte buss (25h enkelväg) till Louisiana från New Mexico och tillbaks vilket bara var alldeles för mkt buss även om det var kul att få se så mkt av USA.

Av någon anledning funkar det inte att ladda upp bilder just nu, lägger upp bildbomb i morgon :)

New Orleans

Hej, just nu är jag i New Orleans. Har knappt tillgång och vi får inte använda internet så ska bara uppdatera lite snabbt. Vi är ca 200 utbytesstudenter som är här just nu för den internationella Rotary konferensen som är den här veckan. I morgon åker vi hem. Vi har 26 timmar i buss till Albuquerque, New Mexico och sedan på onsdag förmiddag flyger vi till Arizona. Uppdaterar mer då, men kan berätta att idag har vi uppträdit med sånger inför 20,000 pers och det är jättecoolt att vara här. Har träffat folk/rotarianer från hela världen!

I MADE IT!

Hade min sista dag på Basha idag... Var jätteglad imorse. Jag menar, det här har varit det bästa jag gjort i mitt liv. Jag har haft en underbar tid i Arizona och det har varit en jättecool upplevelse att gå på high school i ett år, men precis som alla andra i maj så är jag less på skolan, i'm not gonna lie. Allt eftersom dagen gick dock, så slog det mig verkligen hur det här visst är ett hejdå.
Jag kommer se mina vänner, som de flesta är seniors, på graduation. Och mina nära vänner kommer jag säkert se ännu mer innan jag åker hem. Men många elever på skolan, ytliga kompisar i mina klasser, och lärare vet jag att jag aldrig kommer se igen. Och hur säger man egentligen hej då? De har ändå varit en del av mitt liv de senaste året.
Min franskaklass var gullig som vanligt och min lärare fixade ett kort som alla skrev hälsningar på. Blev också inkallad till rektorn som gav mig en basha-väska, musmatta och kalender. Sa också hejdå till ett par lärare.
Min marketing lärare kommer inte vara med på graduation så det blev lite.., ehh, ha ett bra liv, det var roligt att träffas, ses aldrig mer typ. Men det gick bra, och det är bättre att säga hejdå, än att bara ignorera det för att det är svårt och sen bara inte dyka upp mer.
Just nu är jag mest förväntansfull inför i morgon, och glad för jag kan säga att jag stod ut ett år, jag klarade mig igenom alla utmaningar och jag fullföljde ett skolår på andra sidan atlanten. I made it!


Med Stephanie och Marte under lunchen idag. Kommer verkligen sakna dem!


I'm really gonna miss some people here.



Bild från i fredags. I fredags kväll åkte jag på danskoncert på skolan med lite kompisar. Det var en föreställning som alla danselever på skolan hade ordnat. Efteråt åkte vi till In'n'out som är en hamburgerrestaurangskedja. Typ lite som McDonalds men mkt bättre.
I lördags åkte jag med min counselor för att shoppa och gå på bio. Tidigare förra veckan flyttade jag hit så jag bor här nu. Det är ingenting stort som hänt eller så, jag älskar fortfarande min förra familj och vi umgås, men det var av personliga skäl och vad som var bäst.
I dag har jag umgåtts med Marte, Jesper, Stephanie, Rianna och Nick. Vi åkte och åt frukost/lunch på Denny's. Haha, det är roligt för Dennys är egentligen inte en speciellt bra "restaurang", även om vi går dit rätt ofta. Den är typisk amerikansk, billig, och maten är inte direkt av högsta kvalitet.
Fick förklarat för mig av min government lärare häromdagen (som alltid skämtar om hur hans foreign exchange students love Denny's) att många college studenter går dit efter de festat för att maten är så greasy och suger upp all alkohol. Anyways, vi äter caramel banana french toast and its really good. Fancy or not.
I morgon har jag min sista dag på Basha High. Kan inte fatta att jag gått ett helt år på high school och att det redan är över. Det är både underbart och läskigt. Jag känner mig redo dock. Jag har haft en underbar tid här, men just nu är jag så klar med skolan så det känns inte minsta sorgligt. Egentligen skulle jag gått till den 28:e, men eftersom jag ska till Louisiana på tisdag missar jag sista tiden och slipper ta mina finals! life is good :)

Long time no see

Har gått ett bra tag sedan jag uppdaterade. Har varit upptagen och inte haft så mkt motivation till att skriva.
Helgen var bra. I Lördags var det mors dag i USA. Som alla andra "högtider"och firanden car det världens grej typ. Vart man än gick var det reklam och alla pratade om det. Jag hade brunch med min värdfamilj och på eftermiddagen åkte jag till Karli som hade ett party eftersom hennes föräldrar från Hollan var här.
På lördagen åkte jag med min första familj till en Resort i Phoenix och solade och badade hela dagen. Det är såå härligt här nu och minst 30 plusgrader nästan varje dag.
Det här är min sista vecka i skolan dessutom. Går nästa måndag också men det räknas inte riktigt eftersom jag mest kommer gå dit för att säga hej då osv. På tisdag åker jag till NEW ORLEANS!! Det är ett internationell rotary konvent som bara är vart 10:e år eller så, så alla utbytesstudenter från mitt distrikt har fått turen att åka på det i år. Det kommer vara runt 18,000 människor där och vi kommer vara borta nästan en hel vecka.
Vi åker på tisdagen och då flyger vi till Albuquerque, New Mexico och sen kommer vi åka med buss genom Texas och Oklahoma till Louisiana. Uppdaterar mer senare när jag fått mer info om exakt vad som kommer hända men jag är exciteeeeeeeeed. Eller taggad, för er som klagar på att jag alltid använder det ordet. Även om det inte finns någon bra översättning.


Några av mina favoritutbytesstudenteeeerrr <3

Svar

Svar till Matilda, han heter Jerry Traylor och boken heter LiveCareFully!

RYLA

It's been a while! Har varit upptagen med RYLA och allt annat som hör till. I alla fall, RYLA var ett rätt bra läger. Meningen med lägret var att man skulle utvecklas i ledarskap och självständigt tänkande typ. Var rätt intressant, även om jag inte direkt gillar att vara på läger. Vi var cirka 70 pers skulle jag tro, varav vi var 8 utbytesstudenter. Alla utbytesstudenter var med i ett lag som var döpt efter landet man kom ifrån. DVS, jag tillhörde Team Sweden! Sedan i sina team hade man olika uppgifter att göra varje dag, Vi gjorde bla sammarbetslekar, lyssnade på speakersoch lärde oss mer om Rotary samt etik och moral.

Det som jag fascinerades mest av var en föreläsare som hette Jerry. Han var född med en sjukdom som heter Cebral Palsy (vet inte om det är samma på svenska) som gör det otroligt svårt att gå och röra kroppen under midjan. Han haltade därför runt på kryckor och hade stora problem med att sätta sig och resa sig upp. TROTS det har han joggat på sina kryckor från San Fransisco till New York. Det tog honom 7 månader och 400 mil. Det här var det coolaste av allt han räknade upp, men listan på allt han genomfört trots sitt fuktionshinder var imponerande, och han var riktigt inspirerande att lyssna på. Han framförde verkligen budskapet att det går att göra allt man vill i livet, så länge man är beredd att kämpa för det. Var tvungen att gå fram och berömma honom efteråt, och Rotary sponsrade även alla deltagare med ett signerat exemplar av hans bok.

Förutom det hade vi bla. volleyboll turnering (team sweden kom tvåa!) och klättrade klättervägg plus åkte linbana från 12 meters höjd. Det var en rolig helg helt enkelt!



GO SWEDEN!! Vet inte om det är min svenska som blivit riktigt dålig men det tog ett bra tag innan jag kom på hur man översätter "Whatever it takes".



Vi skulle skapa en outfit out of newspapers ...






Anledningen till att alla pressar sig mot marken var för att det var så himla kallt ochh blåsigt och stenplattorna var det ända varma haha



Vid frukosten på morgonen. Alla supertrötta.

Kan ladda upp mer bilder i morgon! Nu, Sovdags.

Late start

I dag hade vi late start eftersom att alla Juniors hade ACT's (typ nationella prov) att ta, så började inte förräns 10 i 12. Åkte till Dennys för frukost på morgonen med Marte, Alex, Stephanie, Shivani, Rianna, Nick, Jesper och hans tvillingbror. Åt caramel banana french toast som vanligt. Åkte sedan till skolan för att ha skola i 2 timmar med lektioner på 20 minuter och sen blev det solning när jag kom hem. Det känns verkligen som sommar här nu. Det är grönt med massor av blommor och runt 30 grader varje dag. I like it!
I morgon åker jag på RYLA läger (Rotary youth leadership awards) i typ Payson eller nånstans i närheten (norra Arizona). Blir borta tills på söndag!

                                

Fråga och Svar

hej, jag ska åka med rotary om 2 år, men hur många familjer är det man måste bo i? hur fungerar det då när man byter familj, byter man skola med? din blogg äger!;)


Åh tack! De flesta som åker med Rotary får 3 familjer. I en del fall kan man ha 4 (det är dock max) eller 2. De vill att man ska ha mer än en för att få se hur det är i olika familjer, så de försöker verkligen med mer än en familj. Dock har min kompis Anna bara haft en familj för att de inte kunde hitta någon annan, men då fick hon bo hos en av ledarna i distriktet i 2 veckor bara för att ändå få en annan upplevelse. Man byter aldrig skola, för det är emot reglerna och skolorna tillåter inte det.

bloglovin


Min profilbild

Cecilia heter jag, är 17 år och bor i vanliga fall i Umeå. Är just nu utbytesstudent i Chandler/Gilbert strax utanför Phoenix. Jag åker med organisationen Rotary och är senior på Basha High School. Har varit i USA sedan 3 Augusti och kommer hem i Juni/Juli 2011. Följ mitt år här och lämna gärna en kommentar innan ni går! :)

RSS 2.0