Om mitt år som utbytesstudent i Arizona 10/11

Jag antar att jag borde uppdatera en sista gång innan jag åker hem till Sverige igen. Just nu har jag 3 fulla dagar innan det är dags. Jag kan inte förstå att mitt utbytesår är nästintill över.Det känns som om det var igår jag gick och väntade på placering och fyllde i alla papper, ivrigt kollandes min mail varenda minut med förhoppning om minsta lilla tecken om placering. Det är svårt att beskriva hur allting känns just nu.

Jag vill hem. Jag tänker inte säga att jag inte har minsta hemlängtan och skulle vilja stanna längre. Skolan är över och 10 månader är en lång tid att vara hemmifrån.
Jag vill inte åka hem. Jag kommer inte heller säga att jag längtar att få lämna alla underbara människor och det som varit mitt liv i ett år. Det är mycket känslor inblandade och jag önskar bara att jag kunde få det bästa av båda världarna, men tyvärr går det inte och oavsett jag vill eller inte så kommer jag befinna mig i Sverige igen om 5 dagar.

Att åka som utbytesstudent har varit det bästa jag gjort i hela mitt liv. Det har varit en underbar upplevelse och det går inte ens att beskriva hur roligt jag haft och allt jag varit med om på bara ett år. Hur mycket underbara människor jag träffat och hur mycket jag förändrats. Jag kan inte säga annat än att jag önskar att alla som har möjligheten tar den och åker.
Men det har inte bara varit underbart och fantastiskt alla gånger. Även om det här året varit det bästa i mitt liv har jag också fått uppleva stunder som kan räknas som några av de värsta i mitt liv. Jag har drabbats av hemlängtan starkare än jag någonsin kännt innan (tänker inte ljuga och kan erkänna att jag tom under en period tyckte nationalsången var bra), jag har fått hantera svåra argumentationer och disskusioner och tvingats fatta svårare beslut än jag någonsin behövt fatta tidigare. Jag har inte pratat om allting i bloggen, men jag vill bara berätta för blivande utbytesstudenter om hur det kommer vara. Det kommer inte alltid vara lätt. Men det jag kan garantera är att det är så värt det. Det är det bästa jag gjort i hela mitt liv och jag vet ingen som åkt som ångrat sig och önskat att den inte åkte. ÅK ÅK ÅK!

    
Tack alla som följt min blogg under året! Det kan hända att jag slänger in någon uppdatering när jag kommer hem igen, men nu mina sista dagar kommer jag inte uppdatera något mer utan bara njuta av min sista tid i USA med mina amerikanska vänner och familj (:

var riktigt coolt. Jag är så glad att jag varit senior det här året och fått möjligheten att uppleva graduation. Det var precis som på film, förutom möjligen att det inte var på fotbollsplanen utan på ASU (Arizona state university). Det började med middag på Olive Garden med mina 2 värdfamiljer, min "värdfarfar" och hans fru, min kompis Karli och min riktiga familj såklart. Graduation började halv åtta och det var bla lite tal, köruppträdanden och precis som i film kallades man upp på scen för att hämta sitt diplom och ta rektorn i hand.