Bilder från flygresan














Svensk mat

Skulle kunna skriva en jätelång uppdatering om allt och ingenting men väntar nog med det ett tag.. alla som läser: Vad är en typisk svensk maträtt som man även kan laga själv? Och vad är den största skillnaden på svensk och amerikansk mat? Förutom det faktum att svensk mat är 100 ggr nyttigare??
ALL HJÄP UPPSKATTAS.

Btw, har jag min första skoldag på amerikanskt high school i morgon. Och jag är FÖRKYLD. Låter som en åsna när jag pratar och vet inte heller om mina kläder funkar till dresscoden. Great. But then again, I'm so excited!


I morron åker jaaag

I morron åker jag! Kan inte förstå det. Just nu är jag på hotellet vid arlanda där alla som åker i morgon har samling. Vi är ca 10 st som åker i grupp, och i morgon ska vi upp kl. halv 6. Lite onödigt tidigt tycker jag, med tanke på att planet till Chicago inte går förrän kvart över 10. Resan till Chicago tar 9h och sen när jag har kommit till Chicago så får jag vänta 5h för att sedan flyga själv till Phoenix.
Just nu känner jag ingenting. Är inte nervös alls faktiskt. I morse var jag supernervös och gick runt och hade ont i magen. Men just nu,.. det känns ganska bra. Var hemskt att säga hej då till min familj, men vi ses ju faktiskt igen. Det är inget hejdå, bara ett vi ses snart. Och nu är jag mest peppad. Har velat det så länge, och om 11 timmar åker jaaag :D

4 days

I natt sover jag min sista natt i min egen säng. Och idag säger jag hej då till en av mina bästa vänner. 
Damn, jag förstår inte varför jag måste bete mig som om jag lämnar allt för alltid. Det är ju bara för ett år. Känns inte så jobbigt att lämna allt här hemma, det jobbiga är bara att lämna alla personer som finns här hemma. Men det är inte för alltid, jag kommer ju faktiskt tillbaka. Och jag ska inte se allt som ett avslut, utan mer som en början på ett nytt kapitel.
Men det ska bli kul! Jag är visserligen nervös, och orolig för hur allting kommer bli men jag är också väldigt förväntansfull. Jag känner på mig att jag kommer älska Phoenix, och jag ser fram emot att få träffa alla personer som jag pratat med på riktigt. :)


Packning

Jag har löst problemet med packningen! Provpackade igår, och fast jag försökte att bara ta det allra viktigaste blev vikten på min enda väska 30 kg. Och man får ha 23. Insåg att det verkligen inte kommer funka så nu har vi fått betala 450 kr för en extra. Och vikten som var på 23 är nu uppe i 46! Fixaat.

Jag vet att min bloggning på sistonde suger men grejen är att jag har 5 dagar kvar i Sverige. 4 om några timmar, och det känns lite som om bloggningen inte är min största prioritering. Har hur mycket saker som helst att fixa, och så lite tid att hinna träffa alla och njuta av mina sista dagar i Sverige. Kan säga iaf att när jag kmr till USA blir det uppdatering big time.

Eftersom att jag ska åka så kommer även min familj att ta emot en utbytesstudent. Hon heter Raychel och kmr från Kansas och kom idag! Hah, det var så kul för vi var 6 stycken, och hade ett gigantiskt skynke där det stod FROM AMERICA TO SWEDEN, WELCOME RAYCHEL. ALLA stod och stirrade haha. Men det var kul! Hon är jättetrevlig och jag blir bara ännu mer peppad på att åka till USA och prata engelska! Och för eran information har jag fått smaka Swedish fish.

10 dayyys

Känns så sjukt att det bara är 10 dagar kvar. Ibland måste jag nästan nypa mig själv för att inse att jag inte drömmer. Kommer ihåg när jag sa att "SHIIIT DET ÄR BARA 16 HELGER KVAR" eller "WOWWW I ÅR ÅKER JAG".
Tiden går fort när man har roligt antar jag.
Har börjat lite smått med packningen. Det är inte det lättaste att packa ner hela sitt liv i en resväska på 23 kilo varav ungefär halva resväskan tas upp av presenter till värdfamiljer, kontaktperson mm. Och ändå behöver jag inte släpa med mig några varmare kläder eller skor. Kan tänka mig hur svårt det måste vara om man ska till ett kallare ställe där det finns snö och man faktiskt behöver använda jacka på hösten. 
Kanske inte borde klaga egentligen. Ju mindre kläder som rymms att ta med, desto mer får jag shoppa där :)
 

So little time..

Har haft ganska mycket kontakt med alla som är involverade i mitt utbytesår. Känns som om jag hela tiden skriver att jag är so excited. Och visst, det är jag. Jag är så excited och vill verkligen åka. Jag trodde bara inte att allting skulle bli så jobbigt. Jag visste att det skulle bli jobbigt att säga hejdå, men på senaste tiden har allt gått så snabbt och jag har insett att jag inte alls har mycket tid kvar hemma med alla jag älskar. Och att jag faktiskt ska vara borta i ett helt år har nog inte riktigt slagit mig förrän nu. HUR ska jag klara mig utan mina vänner och min familj i några dagar, veckor, MÅNADER?
Det börjar bli jobbigt.

En glad nyhet som gör att det hela känns lite bättre är att min bästa vän My som ska till Colorado har fått reda på att hennes värdfamilj har släkt i Phoenix, och att dem kommer att åka dit med henne. HUR UNDERBART?? Vi hade ju redan planerat att vi måste ses, nu när vi "bara" kommer vara 80 mil fågelvägen ifrån varandra men att hon kommer åka med sin familj till Phoenix måste ju vara ödet. Det kan inte vara slumpen.



Softball

Som jag skrev i förra inlägget så kan jag tyvärr inte spela softball (sport liknande baseball och bränboll) i skollaget. Eftersom jag kommer gå på en så pass stor skola som dessutom är väldigt tävlingsinriktad så har dem inte plats för "newcomers" som inte har en aning om varken spelregler eller hur man ska skjuta bollen.
Däremot, så kommer jag förmodligen få testa på softball i en recreational league (vad nu det är) med massa andra tjejer i min ålder utanför skolan. Och även vara med i någon turnering nu i höst.
Nu är det inte så att jag MÅSTE spela softball när jag är i USA men eftersom jag vill få vänner och sysselsätta mig med någonting tänkte jag att det kanske kunde vara en bra grej att prova på.
Vet inte så mycket mer än, men jag tror nog att det kommer bli bra! Min största oro är bara hur fan jag ska orka springa runt i 40 graders värme, och hur jag ens ska kunna träffa bollen men jag hoppas att det kommer lösa sig. Annars har jag kollat lite på skolans klubbar. Det vore kul att gå med i någon, också där bara för att ha någonting att göra efter skolan och för att kunna lära känna lite folk men jag vet inte riktigt vilken klubb det skulle vara.
Oh well, vi får väl se hur allt blir när jag kommer dit. 2 veckor kvar!

Visum

Ursäkta för dålig uppdatering men jag har varit i Stockholm och fixat mitt visum!
Jag hade tid i tisdags kl.8, så jag var där runt 20 över 7. När jag kom tid var det ungefär 12 personer i kön framför mig. Det var tur att jag var där så tidigt för senare kom det VÄLDIGT mkt folk. Och när jag var klar var det säkert minst 50 personer som stod och köade.

Först så fick jag stå och köa ett bra tag, tills jag fick gå igenom en säkerthetskontroll liknande en sån dom har på flygplatser. Efter det fick jag lämna in mina papper i en lucka och gå och sätta mig i ett rum fullt med andra som också väntade på att bli uppropade.

Själva intervjun gick på typ en minut och såg ut ungefär så här:

A: Soo, do you know where you're gonna live? Bring it!
J: Yeah, I'm gonna live in a city called Gilbert which is just outside of Phoenix, Arizona
A: Oohh, Phoenix! So you're just getting ready for the heat then?
J: Haha yes
A: So are you gonna join the debate team or what?
J: Ehm, i don't know really. I was planning on trying softball but that's a sport so..
A: Softball? That's a really competitive sport!
J: Yeah, well I can't play  for the school team so I think I'm gonna play in some recreational league outside of school.
A: A recre league.. yeah well those can be competitive too.. and a lot of people get hurt! Have you been to the US before?
J: Yes, i went to New York for a week last fall.
A: Cool, so we're gonna see now if you were in any gang or got fingerprinted while in New york.
*Tar fingeravtryck*
A: Good, so your visa is approved and we we will send it to you in a few days!

Intervjun tog knappt 2 minuter och allt köande ca 1,5 timme. Allt för ett visum. Men det är det värt! ;)


Andra Värdfamilj!

Jag har fått mina andra värdfamilj!! Känns lite som om jag får placeringar hela tiden haha. Ni som undrar varför jag ska ha fler än en familj, kolla frågor och svar.
Jag blev så glad när jag öppnade inkorgen i går och såg att jag fått ett långt mail från min andra värdfamilj. De verkar hur snälla som helst och jag ser verkligen fram emot att få träffa dem!

Familjen består utav mamma, pappa och två döttrar som är 13 och 3 år.
Pappan har varit utbytesstudent i Sverige för många år sedan och mamman kommer från England. Deras intressen är bla "traveling, eating out and going to the movies".  Sen har dem 2 hundar, som båda är en korsning utav australian shepherd och queensland heeler. Det sa mig inte sa mig så mycket men jag googlade raserna och dem såg väl söta ut. Jag är inte riktigt en djurmänniska men det kommer ändå bli kul att få hundar :)

Jag vet inte riktigt när jag kommer flytta in till den här familjen än.. men jag antar att jag kommer bo hos min första familj i alla fall några månader. Jag skulle tro att jag kanske byter runt jul.. men vi får se! Sen kommer jag troligtvis få ytterligare en familj (en tredje) som jag kommer flytta in hos efter den andra men vem den familjen kommer bli är inte klart än.


 
 En bild på huset. Tyvärr funkade inte google maps streetview så man ser inte så jättebra. Tycker i alla fall ändå att det ser väldigt fint ut!

Flygtider

Har glömt att berätta att jag fått mina flygtider! Jag åker direkt på morgonen 10.15 från Arlanda til Chicago den 3:e Augusti. I Chicago får jag vänta 4 timmar innan jag åker vidare till Phoenix. Jag kommer fram till Phoenix kl. 19.06 på kvällen lokal tid, dvs 04.06 svensk tid. Undra om jag kommer vara lite trött?
Kvällen innan är det samling och övernattning på Arlanda för alla som åker med den tidiga avresan (finns flera datum) till USA, Kanada, och Sydamerika.
Jag ÖNSKAR att det är någon mer som ska till Phoenix från Chicago så att jag slipper flyga den sträckan helt ensam. Det spelar ingen roll hur många gånger jag än har flygit, jag är ändå orolig att jag ska tappa bort mig eller att nått ska gå fel. Sen gör det ju inte det lättare heller att Chicago O'hare är en av världens största flygplatser. Men.. det får gå som det går, det känns som om flygningen är det minsta jag har att oroa mig över.


Chandler/Gilbert/Phoenix/Mesa/Tempe/Scottsdale

Här kommer lite bilder från Phoenix och alla områden runt om som jag hittade här om dagen. Tydligen kommer jag bo i Gilbert men precis på gränsen till Chandler (dvs gränsen mellan Chandler och Gilbert går typ några hundra meter från mitt hus) och även gå i skola i Chandler. Från mitt hus till skolan kommer det bara vara ungefär en kilometer. Från Chandler till Phoenix är det ca 2-4 mil.
Åh jag är så glad över min placering, visst ser det fint ut? Sen kan man ju inte säga hur allt kommer bli innan, men som det är nu känns allt jättebra och jag längtar tills jag åker!






Countdown - 1 månad

God. Jag kan inte förstå att jag är i USA om en månad.
USA. Oavsett var jag befinner mig, vad jag än gör så finns USA alltid någonstans i mina tankar. Det vore väldigt intressant att få reda på hur många procent av allt jag tänker på som faktiskt kretsar kring USA. Nästan allt skulle jag tro.. haha.

You know you're an exhange student...
… if the acceptance phone call, country call, first host family email, and arrival of your guarantee forms all seemed like logical reasons to scream, dance, jump around, hug yourself, hug other people, laugh and/or cry

Sååå sant. Hehe. Jag har dock inte haft så mycket kontakt med min värdfamilj än vilket är lite tråkigt. Det lilla vi har "pratat" verkar väldigt bra dock. Deras intressen är bla "going to the beach in california (!) , eating out, climbing the surrounding mountains, go to the movies and do things as a family rather than sitting at home." Vilket låter toppen! Min counselor är också hur snäll som helst. Vi har pratat ganska mycket och hon ska försöka fixa så att jag blir senior och kan läsa spanska, photography och speech i skolan :)


Life like a rollercoaster

Har fått en fråga om jag inte är rädd att åka? Jo jag börjar bli rädd att lämna allting. Tidigare har jag aldrig behövt oroa mig, för det har alltid varit månader kvar. Den rädslan jag alltid vetat att jag kommer känna har jag alltid kunnat spara till senare. Men nu är det inte månader kvar. Det är bara en. Innan jag dessutom fick placering var allt som i en dröm. Jag kunde bygga upp olika förväntningar och scenarion i mitt huvud. Jag har alltid vetat att allt inte kommer bli en dans på rosor, men innan jag visste vart jag skulle komma kunde jag iaf intala mig att det kommer bli lätt. Jag visste inte om jag kommer bo i en by eller storstad, vad jag kommer få för familj och om skolan är stor eller liten. Vilket visserligen var jobbigt, men det gjorde nervositeten mindre.

Men nu har allt blivit klart och det är just där jag ska bo. Det är i det huset och jag ska gå på just den skolan. Och på något sätt har verkligheten kommit ifatt. Det är nu jag börjar inse hur läskigt och stort det verkligen är det jag ska ge mig in på. Dessutom fick jag reda på att skolan börjar den 26:e Juli. Och jag åker den 3:e Augusti. Vilket  betyder att jag kommer börja cirka 1,5 - 2 veckor senare än alla andra. Och pga det blir det ännu mer saker jag har att oroa mig över.

Häromdagen när jag inte hade någonting att göra började jag dessuom jobba lite på min sverigepresentation som jag kommer behöva hålla i USA. Det var först då det också slog mig hur mycket jag kommer sakna de allra minsta sakerna. Till exempel höll jag på att göra en powerpointsida om svensk mat. Och helt plötsligt insåg jag hur mycket jag kommer sakna hårdbröd! Hårdbröd liksom. Jag äter knappt hårdbröd. Men det finns så mycket små saker som man tar för givet och inte ens inser att man kommer sakna, förrän man faktiskt saknar dem.
Hur som helst, långt inlägg. Men ja, jag börjar bli rädd. Även om jag är så peppad att jag bara kan åka när som helst kommer det även tankar som skrämmer mig. För även om det kommer bli roligt kommer det också att bli otroligt svårt. Jag tror dock att rädsla är någonting naturligt att drabbas av när man ger sig in på något sånt här. Det vore nästan konstigt om man inte drabbades av dem.



  

Kamera & dator

Härom veckan köpte jag föressten en mini-laptop och en systemkamera som jag ska ta med mig till USA. Jag har länge funderat på det här med kamera. Jag vill ju kunna ta så mkt fina bilder som möjligt, för att komma i håg och ha minnen av mitt år sen när jag kommer hem. Problemet är bara att digitalkameran jag har sedan innan tar kassa bilder, och då är det inte alls kul att fota. Så nu blev det en systemkamera. Hade tänkt använda den när jag vet att jag ska ta bilder och vill fota något speciellt. Digitalkameran hade jag tänkt ha med mig mer "vart jag än går" och när jag inte orkar släpa på en stor tung systemkamera, typ till skolan och så. Visserligen läste jag på skolans hemsida att man inte får ha med sig mobiltelefoner och sånt, men det känns ju bara väldigt dagisnivå. Så jag vet ine riktigt hur seriöst jag ska ta på den regeln. Anywayyyys, nöjd är jag. Så ni kan nog räkna med fet uppdatering och massa fina bilder sen när jag är i väg!


Inte för att skryta men..

Jag har fått världens bästa placering! Jag är så lycklig och jag kan knappt vänta tills jag får åka och träffa alla.
Jag kommer att bo hos Corey och Shelley och deras 2 barn Conner & Faith. Conner är 4 år och Faith 6. Dom bor jättenära skolan så jag kommer kunna gå, vilket jag är väldigt tacksam över eftersom att alla i USA verkar åka bil överallt och jag gärna vill ha så mkt vardagsmotion som möjligt, haha. Min counselor Lorie är superbra och ska försöka fixa med skolan så att jag blir senior. Hon älskar att shoppa vilket min värdfamilj inte verkar göra, men det gör inget för hon har sagt att jag alltid kan shoppa med henne. Och i Chandler finns det ett HUGE SHOPPING MALL. Hennes dotter är lika gammal som mig och hur trevlig som helst. Hon ska också åka som utbytesstudent i höst. Dock skulle hon också gått på BHS annars och har sagt att hon ska berätta för alla sina vänner att jag kommer så att dom kan ta hand om mig. Så förhoppningsvis så är jag inte hel lost och ensam första dagen. AWESOME HUH??? Som sagt, jag älskar min placering! 

Huset jag kommer bo i de första månaderna :)


BHS

Jag är så nöjd med min placering! Tror inte att jag hade kunnat vara mycket nöjdare. Jag älskar området, staden och skolan verkar hur bra som helst! Jag har kollat upp väldigt mycket om skolan, och insett att om jag någonsin hade tänkt testa cheerleading eller dans, så kan jag nog glömma det. Sen fick jag reda på att Softball-laget också har varit state champions.. Men Softball är något jag velat prova på hur länge som helst, så så länge jag kommer med så ska jag nog testa det ändå! Annars finns det hur mycket sporter som helst så jag borde nog kunna hitta någon som passar!






Och ni som lämnar fina kommentarer lite då och då, tack så jättemycket! Jag blir jätteglad och uppskattar varenda en!

Basha HS - Home of the bears

Skolan jag ska gå på heter Basha High School och har nästan 3,000 elever. Det ska bli väldigt kul och annorlunda att gå på en så stor skola, eftersom att den jag går på nu bara har runt 120 elever. Jag har sökt runt lite (läs mycket) på internet om skolan och den verkar jätebra! Cheerleadinglaget har vunnit state champions (dvs bäst i hela Arizona) och även softball-laget har vunnit flera priser. Skolan är känd för att ha många avancerade kurser och vara väldigt sportinriktad. Skolfärgerna är svart, gönt och guld och skolmaskoten är en björn!






PLACERING!

... OCH NU KAN JAG ÄNTLIGEN SKRIVA ATT DET DÄR EFTERLÄNGTADE INLÄGGET. FÖR NU HAR JAG FÅTT PLACERING!!
Jag vet inte så mkt än, men allt började med att jag gick in på facebook och såg att jag hade en vänförfrågan. Varje gång jag fått en sån de senaste månderna har jag tänkt att kanske är det nått från USA. Men det är det ju aldrig, så jag var inställd på någon Abdulllah som vanligt. MEN sen såg jag att det var någon med ett amerikanskt namn, och när jag sedan kollade på profilen så står det bostadsort: Phoenix, Arizona. Tror ni inte att jag höll på att dö?? Jag freakade ut och visste inte vad jag skulle göra. Tänk om det här var min nya värdmamma? Hon hade inte skrivit nått i förfrågan och jag var ju så himla nervös och ville veta vem hon var så jag kunde inte hålla mig, utan skickade ett meddelande och frågade om hennes vänförfrågan hade nånting att göra med mitt utbytesår. Efter bara några minuter fick jag svar att hon var min kontaktperson! Och så berättade hon att hon redan fixat 2 värdfamiljer och höll på att ordna skola just nu.
Hon skrev bla "I think you will really like your host families. The first one is still filling out the paperwork, but they live very close to the school and are excited to have you. The second family is excited too. The father was an exchange student to Sweden years ago." HÄR HAR JAG TROTT ATT INGEN VILL HA MIG OCH SÅ HAR JAG 2 FAMILJER SOM ÄR EXCITED TO MEET ME!! Jag i alla fall jätteglad och ska till Chandler som ligger söder om Phoenix. I själva Chandler bor det 250 000 invånare, men eftersom det gränsar till massa andra städer blir det större ändå. Lorie, som är min kontaktperson har sagt att hon sagt till min första värdpappa att adda mig på facebook men att hon kommer fixa så att vi får kontakt så fort allt är klart med alla papper!! 







Väntan

Först och främst: förlåt för min dåliga uppdatering. Det är jättekul att se att det är så många som tar sig hit varje dag för att läsa, och är intresserade av vad som händer i mitt liv och om mina förberedelser inför USA. Problemet är dock att det inte händer någonting alls på den fronten just nu. Varje gång jag har skrivit ett inlägg hoppas jag att nästa gång kanske jag äntligen kan få skriva att jag har fått PLACERING!!
Men nej. Tiden rinner i väg men fortfarande händer ingenting. Det är inte ens början av juni längre, och det var i början av juni det SENAST skulle komma.
Men men, jag ringde Rotary häromdan. De sa att placeringen kan dröja ytterligare några dagar eller någon vecka. Tydligen är många distrikt i USA väldigt sega i år. Vet inte riktigt vad jag ska känna. Jag antar att det inte finns någonting annat att göra än att vänta. Som vanligt. Jag hoppas i alla fall att det där härliga inlägget om att jag äntligen fått placering snart kan skrivas. Men tills vidare, om ni har några frågor eller nått är det bara att fråga!




Tidigare inlägg
RSS 2.0