Om mitt år som utbytesstudent i Arizona 10/11

Hejsan! jag är en tjej på snart 15 år som redan har anmält mitt intresse till EF highschool year, år 2013 och jag är jättenervös för att inte komma in och dessutom så vill jag veta lite grejer.
Hur är den skolan du gick på? Är det samma ämnen som här i sverige?
Skolan jag gick på var väldigt annorlunda från min skola i Sverige. Den hade cirka 2500 elever och 9 olika byggnader. Den var väldigt strikt (enligt min åsikt, men enligt amerikanarna var den inte alls strikt) och hade säkerhetsvakter som åkte omkring på golfbilar med walkie talkies. Ämnena var ungefär som de i sverige, men det fanns fler individuella val. Man läser inte program som i Sverige, utan har ett visst antal klasser man måste läsa (social studies, math, english, foreign language) osv. och sen individuella val som ska motsvara ett visst antal poäng innan man gått ut. Som utbytesstudent behöver man inte oroa sig så mycket om det där dock.Jag fick läsa vad jag ville, förutom Economics/ US Government och English som var ett måste. I början var jag även tvungen att läsa matte men det lyckades jag prata mig ur. Matte är inte min starkaste sida! haha.

Kan ens riktiga familj här i sverige komma och hälsa på när dem vill? Vad gjorde du på fritiden? 
Ja, min familj kom och hälsade på i slutet av året. När de kan komma beror helt på organisationen, men jag är nästan säker på att de flesta uppmuntrar att familjen kommer under andra halvåret, för att inte göra det för jobbigt med hemlängtan.
På fritiden umgicks jag med kompisar och familj, shoppade, reste, gick på basketmatcher (min värdfamilj hade säsongsbiljetter till NBA), gick på bio mm. Det som jag tyckte var jobbigast ibland var att många amerikanare tog skolan på väldigt stort allvar och hade ofta en massa plugg efter skolanoch inte tid att umgås uner veckodagarna. Eftersom att mina betyg ändå inte räknades pluggade jag inte så mycket så ibland kände jag mig ofta ensam under vardagarna. Jag hatade också hur jag inte kunde underhålla mig själv och ta mig någonstans eftersom man MÅSTE ha bil för att kunna ta sig någonstans där jag bodde.

Jg vill uppleva detta, det skulle vart väldigt stort för mig, men det är bara det att, jag vill inte lämna alla kompisar här, och dessutom min nuvarande pojkvän, för jag kommer sakna min familj och vänner och alla andra här sjukt mycket, det gör jag redan och det är inte ens säkert att jag kommer in!? hur klarade du det? var du också så här nervös? hade du också tankar om att du inte ville när du väl hade anmält det och vissa stunder att du ville dit på direkten och sen inte?
Det låter hårt att säga det, men låt inte din familj och dina vänner stå i vägen för din dröm. Det är verkligen a once in a lifetime opportunity och någonting du aldrig kommer att ha chansen att uppleva igen. Din familj och dina vänner kommer fortfarande finnas där när du kommer hem (tro mig, det är nästan som om du aldrig varit iväg över huvudtaget) och ett år går verkligen fort. Du kommer sakna dom sååå mycket i vissa stunder, men det gör bara att du uppskattar dem mer när du kommer hem.
Det fanns stunder jag tänkte att vad fan håller jag på med?? Jag kan ju inte bara åka iväg ensam!! och var sjukt nerväs men det var alltid blandad med excitement. Man åker ändå iväg helt ensam till ett helt främmande ställe. Det är sjukt jobbigt ibörjan, men efter ett tag har man byggt upp sig ett liv där med. Och har bara inte ett hem utan två. Det kommer gå toppen ska du se! Bara du är tillräckligt målinriktad och vill det tillräckligt mycket är det inga problem med att bli antagen :)

På tal om frågor.. Jag funderar på att åka som utbytesstudent till USA och välja arizona som delstatsval. Hur som haver, det jag undrar är om det är mycket redovisningar och är det mest enskilt eller i grupp? jag tänkte eftersom du var där och det är så olika från delstat till delstat! :)
Bra fråga... det var lite blandat faktiskt. Ärligt talat hade vi inte så mycket redovisningar men det beror också helt och hållet på läraren. I bland kunde vi ha redovisningar i grupp, och ibland enskilt. I början av mitt år var det rätt jobbigt. Jag var inte säker på min engelska eller vad jag höll på med, och kände knappt läraren eller mina andra klasskompisar. Nu i slutet av året har det gått hur bra som helst, för man blir verkligen van och mer säker efter ett tag. Dock tror jag nog att vi hade mest skriftliga uppgifter och prov/quizzes faktiskt!

Lite random bilder från skolan