Om mitt år som utbytesstudent i Arizona 10/11

En sak jag har tänkt på är att jag hela tiden har tänkt "visst, att åka till ett annat land för att stanna i ett år, börja på en ny skola, helt ensam är läskigt. men jag är äldre då, jag klarar det" JAG ÄR INTE ÄLDRE! Det är 4 månader kvar nu. Eller, 4 månader och 4 dar om man ska tro min fina nedräknare. Jag blir inte så mycket äldre på 4 månader. Och rent tekniskt, är ju det som om jag skulle åka typ.. imorron. Jag vet inte om jag vågar det. Jo det gör jag! Det här är det jag vill mest av allt. Men det är läskigt, det kan jag inte förneka. Jag tror inte riktigt att jag inser vad det innebär nu. För jag tänker fortfarande att jag är äldre om 4 månader. Men om 4 månader, då jag står där och ska säga hej då till alla. Jag tror att det är först då jag kommer inse vad jag gett mig in på. Som tur är (?) ska jag ju inte åka imorron. Jag har 4 månader att förbereda mig på. Men 4 månader är snart! Och det ska bli så grymt kul, jag är sååå peppad. MEN JAG VILL VETA EXAKT VART JAG SKA NUU. JAG VILL HA MIN VÄRDFAMILJ! Det är först när jag fått den som jag känner att jag kan börja förbereda mig på riktigt.  




Visst ser det fint ut? Jag antar att anledningen till varför jag vill ha min värdfamilj så fort som möjligt är för att det då är garanterat att det är hit jag verkligen kommer. :)

Jag har funderat en del på hur det blir med engelskan när jag åker i väg. Jag är egentligen inte så orolig, då jag känner mig ganska duktig på engelska och vet att vi i Sverige är duktigare än en del andra nationaliteter.
MEN FORTFARANDE, tänk när man sitter där på första lektionen, om man inte förstår någonting? Eller om ingen hör vad man säger? Självklart blir man ju bättre med tiden, men ändå.. 
Ääääh, det får gå som det går. Jag har värre problem att oroa mig över. Som hur det bli första skoldagen över huvudtaget. Bortsett från språket... typ, var man ska sitta i matsalen, och framförallt med vilka man ska sitta. Vill ju helst slippa behöva upprepa scenen i meangirls och tvingas sitta och äta min mat på toaletten..
Jag är glad iaf att jag ska till ett land där jag kan språket, det hade varit mycket värre att åka till ett land där man kan nästintill ingenting. DÅ hade jag haft något att oroa mig över.

Kände att jag måste posta det här klippet. Vi tycker att svenska är lätt, men för nån från ett annat land måste det bara vara förvirrande. Hahah, take a look!

Btw är det idag 1 vecka tills april, och mellan den 1 - 15 får vi reda på vilken utbytesstudent som ska bo hos oss när jag åker iväg. Exciting!

Tänkte att jag kunde förklara lite mer om min placering. Jag har som sagt fått placering i Arizona. När man åker med Rotary får man placering i ett distrikt som omfattar ett visst område. Jag har fått placering i distrikt 5510, som omfattar nordöstra Arizona. Dock har jag inte fått värdfmilj eller skola eller liknande än, vilket betyder att min placering inte är definitiv. De kan alltså inte garantera att jag i slutändan hamnar där eftersom jag ännu inte blivit inskriven i skola och har någonstans att bo. Däremot står det i mitt brev att så gott som alla får sin slutgiltiga placering i det distrikt de fått från början. Det står också att man ska få värdfamilj i Maj, så först då har jag en 100% säker plats.
Det skulle kännas jättetråkigt om jag inte får Arizona, eftersom jag så otroligt gärna vill dit men jag är förberedd på att risken finns. Jag inte låta bli att vara inställd på det, men om det skulle ändras så ändras det och sklulle jag då få placering någon annanstans så blir det säkert toppen det med :)

Förra veckan fick jag föressten brev om att det är dags att beställa kavaj, pikétröja och visitkort! Haha, det är alltid lika kul med brev från Rotary. Nu är det enda jobbiga att välja bild till visitkorten,..