Om mitt år som utbytesstudent i Arizona 10/11

En sak jag har tänkt på är att jag hela tiden har tänkt "visst, att åka till ett annat land för att stanna i ett år, börja på en ny skola, helt ensam är läskigt. men jag är äldre då, jag klarar det" JAG ÄR INTE ÄLDRE! Det är 4 månader kvar nu. Eller, 4 månader och 4 dar om man ska tro min fina nedräknare. Jag blir inte så mycket äldre på 4 månader. Och rent tekniskt, är ju det som om jag skulle åka typ.. imorron. Jag vet inte om jag vågar det. Jo det gör jag! Det här är det jag vill mest av allt. Men det är läskigt, det kan jag inte förneka. Jag tror inte riktigt att jag inser vad det innebär nu. För jag tänker fortfarande att jag är äldre om 4 månader. Men om 4 månader, då jag står där och ska säga hej då till alla. Jag tror att det är först då jag kommer inse vad jag gett mig in på. Som tur är (?) ska jag ju inte åka imorron. Jag har 4 månader att förbereda mig på. Men 4 månader är snart! Och det ska bli så grymt kul, jag är sååå peppad. MEN JAG VILL VETA EXAKT VART JAG SKA NUU. JAG VILL HA MIN VÄRDFAMILJ! Det är först när jag fått den som jag känner att jag kan börja förbereda mig på riktigt.  




Visst ser det fint ut? Jag antar att anledningen till varför jag vill ha min värdfamilj så fort som möjligt är för att det då är garanterat att det är hit jag verkligen kommer. :)