Om mitt år som utbytesstudent i Arizona 10/11

Jag har alltid sett mitt år i USA som någonting som förmodligen kommer bli det bästa i mitt liv. De jobbiga tankarna som fått alla andra som också vill åka i väg för ett år att tveka- är någonting som jag aldrig upplevt.

När alla har sagt "tänk om inga kompisar finns kvar, jag kommer sakna alla här hemma för mycket, jag skulle aldrig våga och tänk om jag inte klarar av skolan" är tankar som visserligen har slagit mig, men som aldrig stannat och fått mig att seriöst tveka över ett utbytesår. Jag har alltid kännt att de vänner som man vill ha kvar och som man har en bra relation med kommer finnas kvar, gör dem inte det så är dem ändå inga riktiga vänner. Ja, jag kommer sakna alla här hemma jättemycket, men jag kommer ju tillbaka. Och har andra klarat av skolan kommer jag också göra det.

Men idag slog det mig hur mycket jag faktiskt kommer sakna alla här hemma. 
Ja, jag kommer att komma tillbaka. Men ingenting kommer bli likadant ändå.
Jag har 4 riktiga skoldagar kvar med min klass. En idrottslektion. 0 franskalektioner. 2 månader kvar i Sverige. 
Min klass är visserligen inte den underbaraste, och tidigare har jag flera gånger kännt att det ändå ska bli skönt att byta. Men samtidigt är det min klass, och jag vill inte få en ny. Och även om jag kommer ha det underbart i USA vet jag att det kommer finnas dagar då jag inte vill något hellre än att sitta i samma gamla klassrum med samma människor och nästan dö av uttråkning under en lång genomgång under geografin. 
Och även om jag säkert kommer få en jättebra familj i USA så kommer dem aldrig kunna ersätta min riktiga. Och det ska bli jättekul att få nya amerikanska vänner, men det betyder inte att de kommer kunna ersätta mina allra bästa vänner här hemma. 

Det jag vill säga är att även om jag bara ser positiva saker med mitt år, så finns det även nackdelar. Inga nackdelar som jag fortfarande kan se överväger de positiva, men det är först nu som jag insett hur nära 2 månader faktiskt är, och hur viktigt det är att ta vara på dem. För sen när jag kommer tillbaka så kommer allting att vara annorlunda. Jag kommer ha en ny klass, nya vanor, nya intressen, och förmodligen kommer jag även att vara väldigt annorlunda som person.