I guess everything comes to an end..
Nu har jag haft min sista dag med 1B och brännboll, imorron är det skolavslutning och nästa gång jag börjar skolan är det i USA! Känns ju inte alls helt fel, förutom det lilla faktum att jag vill veta VAR jag då kommer börja..
Men angående min placering är jag bara trött på att vänta, känner lite att det inte är någon idé att ens kolla mailen, eftersom jag ändå aldrig verkar få nått. Ska nog kontakta Rotary om några dar i fall jag inte fått någonting, för jag orkar verkligen inte vänta längre!
.. Och du som frågade om han från Australien har någon blogg. Jag tvivlar starkt på det, för på mötet fick jag nämligen förklara för alla vad en blogg är i princip hehe. Han som höll i mötet frågade om det var någon som visste hur man kunde göra en "dagbok på internet" och ingen annan än jag hade en aning, så tyvärr... :)
hej
Jag vet att man ska vara glad för andras skull. Och jag är jätteglad åt alla andra som fått placering, men det är inte lätt att vara superglad för alla andra hela tiden och inte låta bli att undra vad fan som händer med min egen??
It's called change
När alla har sagt "tänk om inga kompisar finns kvar, jag kommer sakna alla här hemma för mycket, jag skulle aldrig våga och tänk om jag inte klarar av skolan" är tankar som visserligen har slagit mig, men som aldrig stannat och fått mig att seriöst tveka över ett utbytesår. Jag har alltid kännt att de vänner som man vill ha kvar och som man har en bra relation med kommer finnas kvar, gör dem inte det så är dem ändå inga riktiga vänner. Ja, jag kommer sakna alla här hemma jättemycket, men jag kommer ju tillbaka. Och har andra klarat av skolan kommer jag också göra det.
Men idag slog det mig hur mycket jag faktiskt kommer sakna alla här hemma.
Ja, jag kommer att komma tillbaka. Men ingenting kommer bli likadant ändå.
Jag har 4 riktiga skoldagar kvar med min klass. En idrottslektion. 0 franskalektioner. 2 månader kvar i Sverige.
Min klass är visserligen inte den underbaraste, och tidigare har jag flera gånger kännt att det ändå ska bli skönt att byta. Men samtidigt är det min klass, och jag vill inte få en ny. Och även om jag kommer ha det underbart i USA vet jag att det kommer finnas dagar då jag inte vill något hellre än att sitta i samma gamla klassrum med samma människor och nästan dö av uttråkning under en lång genomgång under geografin.
Och även om jag säkert kommer få en jättebra familj i USA så kommer dem aldrig kunna ersätta min riktiga. Och det ska bli jättekul att få nya amerikanska vänner, men det betyder inte att de kommer kunna ersätta mina allra bästa vänner här hemma.
Det jag vill säga är att även om jag bara ser positiva saker med mitt år, så finns det även nackdelar. Inga nackdelar som jag fortfarande kan se överväger de positiva, men det är först nu som jag insett hur nära 2 månader faktiskt är, och hur viktigt det är att ta vara på dem. För sen när jag kommer tillbaka så kommer allting att vara annorlunda. Jag kommer ha en ny klass, nya vanor, nya intressen, och förmodligen kommer jag även att vara väldigt annorlunda som person.
Visumkort
Jag har i alla fall smått börjat titta igenom alla papper inför visumansökningen. Jag kan ta tillbaka det där jag sa om att det skulle bli roligt att fylla i. Jag tror nästan inte att de vill att man ska åka till deras land, annars skulle dem gjort ansökningarna a hell lot easier.
27 maj
Jag kan börja med att svara på en fråga som jag fick om när jag anmälde mig till mitt utbytesår. Jag anmälde mig (dvs registrerade mig) i juni, men sen skickade jag inte in alla papper förräns någon dag innan de skulle vara inne den 15 Oktober. Om man ska åka så är det bra att anmäla sig så fort som möjligt, men det räcker med ett år innan. I alla fall ett halvår är bra, även om en del organisationer brukar ha platser kvar till mitten av mars. Anledningen till att mina papper skulle vara inne så tidigt är för att Rotary ska kunna ge ett ungefärligt besked om var man kommer hamna redan i januari vilket jag tycker är jättebra. Sen får man reda på exakt placering i stad och värdfamilj i maj-början av juni.
I dag ska jag hämta min kavaj föressten! Blev jätteförvånad när jag såg att jag hade fått ett sms om att jag hade ett paket hos DHL att hämta. Sen kom jag på att det måste vara min Rotarykavaj! Åker man med Rotary får alla en kavaj och så köper man till pins som man sedan byter med alla utbytesstudenter man träffar under året.
Ungefär så här är det tänkt att kavajen ska se ut sen när man åker hem:
Where will i end up?
Jag valde att inte göra något regionsval när jag ansökte, så jag har redan från början varit inställd på att hamna i någon liten by på landet. Och jag ser inte det som något negativt, jag tror snarare att det kan vara väldigt bra att hamna ute på landet. Man har nära till att träffa kompisar och göra saker, och folk vet vem man är.
Jag hade lite ångest ett tag, över att jag inte gjorde regionsval. Jag var väldigt nära att ändra mig och välja västkusten som omfattar WA, OR, CA, ID, NV, och AZ ett tag. Men eftersom att det distriktet även omfattar en del av Canada (som jag absolut inte ville komma till) så valde jag att i stället välja hela USA. Nu när jag fått Arizona ändå känner jag mig som världens lyckligaste, eftersom att det verkligen var dit jag ville.
Så jag är inställd på att hamna i en liten by, och nu när jag fått Arizona så känns det ändå bättre att hamna i en liten by där, än i någon annan stat. Men vi får väl se vad som händer och vart jag hamnar, the future will tell.
Rotarymöte nr.1
Har precis kommit hem från ett möte för alla utbytesstudenter som åker från Umeå i år. Vi var fyra stycken, varav vi var 2 som skulle till USA, en till Australien och en till Japan.
Mötet var väl helt okej. Jag känner mig ganska påläst så det var inte så mycket ny infomation. Fick i alla fall en pikétröja, en väska, 400 (!) visitkort, lite pins och en supersnygg magväska. Or not. Men den ska bara vara under tröjan så den kommer inte synas i alla fall. Så på Arlanda sen i augusti kommer vi alla stå där i våra matchande Rotary tröjor med rotaryväskor, för att få till lite team spirit sådär. Kanske lägger upp nån bild sen på det jag fick sen, om det skulle vara någon som är intresserad.
Ni vet kanske att det är mycket roligare att blogga när man får kommentarer ...
Visuminstruktioner
Nej men inom 3 veckor borde det komma eftersom att det är tidsplanen. Såå, eftersom jag redan väntat i 2,5 månader borde jag väl klara 3 veckor till.
Lite gladare blev jag i alla fall när jag såg att jag hade fått mina visumpapper idag. Men bara lite, nu börjar allt det jobbiga igen. Men det leder till nånting kul som kommer vara värt allt besvär!
Bloggar
Jag läser ganska många bloggar från folk som är i väg det här året. Men jag tänkte att jag kunde dela med mig av några av mina favorit- utbytesbloggar:
stephaniejf.blogg.se
fflach.blogg.se
lisaturdell.blogg.se
emmacaspary.blogg.se
lydiar.blogg.se
check them oout. :)
Nationella
Idag är det föresten 40 dagar till skolavslutningen och 95 till USA! Tiden går fort nu!
The states of the USA
Btw så kan jag nu USA's stater till 85%! Jag som inte ens kan Sveriges landskap känner att jag börjar bli liite nördig. http://www.purposegames.com/game/states-of-the-usa-quiz
Alabama - The Camellia State
Alaska - The Last Frontier State
Arizona - The Grand Canyon State
Arkansas - The Razorback State
California - The Golden State/The Movie State
Colorado - The Centennial State
Connecticut - The Nutmeg State
Delaware - The Diamons State/First State
Florida - The Sunchine State
Georgia - The Peach State
Hawaii - The Aloha State
Idaho - Gem of the Mountains/The Potatoe State
Illinois - Prairie State
Indiana - The Hoosier State
Iowa - Hawkeye State
Kansas - Sunflower State
Kentucky - Bluegrass State
Louisiana - The pelican State
Maine - Pine Tree State
Maryland - Old Line State
Massachusetts - The Bay State
Michigan - Great Lakes State
Minnesota - North Star State
Mississippi - Magnolia State/Hospitality State
Missouri - Show Me State/Cave State
Montana - Treasure State
Nebraska - The Cornhusker State
Nevada - Silver State
New Hampshire - Granite State/White Mountain State
New Jersey - The Garden State
New Mexico - The land of Enchantment/The Colorful State
New York - The Empire State
North Carolina - Old North State
North Dakota - Peace Garden State
Ohio - Buckeye State
Oklahoma - Sooner State
Oregon - Beaver State/The Union State
Pennsylvania - Keystone State
Rhode Island - Ocean State
South Carolina -Palmetto State
South Dakota - Mount Rushmore State
Tennessee - Volunteer State
Texas - Lone Star State/Cowboy State
Utah - Beehive State
Vermont - The Green Mountain State
Virginia - The Old Dominion
Washington - The Evergreen State
West Virginia - Mountain State
Wisconsin - Badger State/Cheese State/America's Dairyland
Wyoming- Equality State/Park State
Besöksrekord
Som det är nu består mina dagar i princip av att vakna, kolla mailen, kolla mailen nån gång under dan och senare kolla mailen innan jag ska sova. Haha, nej inte precis. Jag har insett att jag nog inte kommer få någon placering förrän i Maj. Men det är okej. Det är inte så långt dit. I Maj (senast början av juni) får jag alltså mitt guarantee form, där det står skola och värdfamilj. Då är det garanterat att jag hamnar på platsen det står.
Det jag tycker vore idealiskt skulle vara om jag hamnade på en skola med runt 1000 elever. Det känns som om 3000 är lite för mycket för att jag ska kunna få någon uppmärksamhet som utbytesstudent och kunna få vänner. Men hellre 2000 än 200 :) Jag vill ju uppleva "the high school spirit" med alla lag och klubbar som finns, och få gå på alla skolmatcher och uppleva det som verkar så coolt på film. Men jag vet också att allting inte kommer bli som på film. Jag är i alla fall väldig taggad just nu, och om några dagar (okej typ 2 veckor haha) så är det bara 3 månader kvar!
Vår Utbytesstudent
För er som inte vet så måste man om man åker med Rotary ha en annan utbytesstudent boende hos sig när man själv är iväg. Detta för att det ska bli lättare att hitta värdfamiljer men också för att man ska kunna ha möjlighet att ha ca 3 olika familjer under året och se en kultur på olika sätt typ. Min familj ska alltså ha en utbytesstuent boende hos sig i några månader medans jag är i USA. Häromdagen fick vi reda på att det var en 17-årig tjej som heter Raychel och kommer från Kansas! Jag har pratat lite med henne på facebook och hon verkar jättetrevlig. Dessutom spelar hon fotboll vilket gjorde min lillebror ganska glad. Dock kommer jag bara hinna träffa henne i några få dagar eftersom att hon kommer till Sverige troligast i slutet av juli och jag åker i början av augusti. Nu när vi har fått papper om vem som ska bo hos oss, borde ju någon snart också få reda på att jag ska bo hos dom... och det tycker jag borde komma snart!
16 weekends
Sofia påminde mig häromdagen att det endast är 17 helger kvar tills jag åker. 17!!! Det är ingenting ju. Och det bästa av allt, efter den här helgen, bara 16. WOHOO. Vad är 16 helger liksom??
Jag vet att det inte är bra att bara se frammåt som jag gör. Det bästa är förmodligen att leva i nuet. Men jag har aldrig varit bra på att bara leva i nuet utan att se frammåt. Jag måste ha saker planerade, och i mitt fall, hur ska jag kunna låta bli att se frammåt när jag har förmodligen the best year of my life framför mig, bara 4 månader bort? Jag tänker förmodligen på USA typ 15 av mina 16 vakna timmar på dygnet. Om inte mer. Men det där går också i perioder. Ibland är det det enda jag kan tänka på, och ibland tänker jag inte så mycket alls.
Samtidigt tror jag att det är bra att se fram emot saker. Annars blir det svårt att orka av vardagen. Däremot, kanske man kan se fram emot saker lite för mycket. Typ så mycket att man till slut slutar leva i nuet och BARA lever i framtiden. Jag känner inte att det är ett problem för mig, men jag vill åka NU NU NU.
Sen börjar jag bli lite orolig, måste jag erkänna. Orolig för att jag ännu inte fått någon information om min värdfamilj än. Okej, man ska inte få det förrän i Maj, och nu är det ju endast April. Men jag vet ju att folk har fått i mars och april och därför vill jag också ha det nu!
Jag tror ni vet att jag har utbytesmania vid det här laget
Visst ser det fint ut? Jag antar att anledningen till varför jag vill ha min värdfamilj så fort som möjligt är för att det då är garanterat att det är hit jag verkligen kommer. :)
Å Ä Ö, say what ?
MEN FORTFARANDE, tänk när man sitter där på första lektionen, om man inte förstår någonting? Eller om ingen hör vad man säger? Självklart blir man ju bättre med tiden, men ändå..
Ääääh, det får gå som det går. Jag har värre problem att oroa mig över. Som hur det bli första skoldagen över huvudtaget. Bortsett från språket... typ, var man ska sitta i matsalen, och framförallt med vilka man ska sitta. Vill ju helst slippa behöva upprepa scenen i meangirls och tvingas sitta och äta min mat på toaletten..
Jag är glad iaf att jag ska till ett land där jag kan språket, det hade varit mycket värre att åka till ett land där man kan nästintill ingenting. DÅ hade jag haft något att oroa mig över.
Kände att jag måste posta det här klippet. Vi tycker att svenska är lätt, men för nån från ett annat land måste det bara vara förvirrande. Hahah, take a look!
Btw är det idag 1 vecka tills april, och mellan den 1 - 15 får vi reda på vilken utbytesstudent som ska bo hos oss när jag åker iväg. Exciting!
Min placering
Det skulle kännas jättetråkigt om jag inte får Arizona, eftersom jag så otroligt gärna vill dit men jag är förberedd på att risken finns. Jag inte låta bli att vara inställd på det, men om det skulle ändras så ändras det och sklulle jag då få placering någon annanstans så blir det säkert toppen det med :)
Förra veckan fick jag föressten brev om att det är dags att beställa kavaj, pikétröja och visitkort! Haha, det är alltid lika kul med brev från Rotary. Nu är det enda jobbiga att välja bild till visitkorten,..
Mars!
I dag är det 3 Mars, och om exakt 5 månader sitter jag förhoppningsvis på ett plan till USA! Jag förstår verkligen uttrycket om att tiden bara flyger förbi. Det är inte alls långt kvar nu! På ett sätt känns det skrämmande men mestadels bara jävligt kul!
Enligt Rotary så ska man få det slutgiltiga beskedet om plats och värdfamilj i Maj, men eftersom jag är så peppad på att bara åka iväg nu kunde jag inte hålla mig ifrån att kolla upp när alla fick placering förra året. Och en tjej (Louise som är i CA med Rotary just nu) fick värdfamilj och skola i mars! Jag vet att jag inte ska ha så höga förväntingar, men jag kan inte låta bli att hoppas på att jag också får min slutgiltiga placering den här månaden. Jag är så spänd på att veta var i AZ jag hamnar och om jag ens hamnar i Arizona. Det känns fortfarande för bra för att vara sant och jag vet ju att möjligheten att jag hamnar nån annanstans finns, men i slutändan handlar det ändå inte om var man hamnar utan hur året blir. Så det blir nog toppen ändå, oavsett om jag kommer till AZ eller inte. Men I guess time will tell, oavsett när jag får reda på familj är det faktiskt inte så långt kvar! :D
